___________________________________________________________________
På morgonen gick jag långsamt upp och kunde inte låta bli att granska mitt ansikte i spegeln. Halva mitt ansikte hade en blålila nyans. Gud vad ful jag var. Jag hör hur Justin gäspade och ställde sig bredvid mig. Han fyllde upp spegeln och om detta var en bild skulle alla fokusera på bara honom.
"Du är lika vacker som vanligt." sa han och pussade min kind. Det gjorde ont.
"Tankeläsare." muttrade jag. Justin la sin arm runt min axel och drog mig närmare han. Jag kysste honom snabbt och gick sedan ut till det lyxiga köket. Justin följde efter mig.
"Ska du med till Ellen idag?" frågade han.
"Ellen? Idag?" frågade jag.
"Har jag glömt att säga det?"
"Um, ja. Men jag vill följa med, backstage." sa jag.
"Jag blir glad bara du följer med dit."
Jag gjorde mig i ordning och klädde på mig ett par blåa, slitna tajta jeans, en orange I-love-Justin-Bieber tröja, ett par "eld"-converse och en grå luvtröja. Även fast jag aldrig använde smink försökte jag dölja blåmärkena i ansiktet med puder. Vilket inte gick så bra. Dom syntes fortfarande, men var lite blekare än innan. Justin knackade på toalettdörren.
"Redo att åka?" frågade han. Jag gick mot dörren och öppnade den.
"Japp." sa jag.
I bilen tittade jag bara på blåmärkerna i olika vinklar om dom såg mer onsyligare ut från olika håll, vilket dom inte gjorde.
"När ska dom här märkena gå bort?" klagade jag för mig själv.
"Du är alltid jättesnygg fortfarande." sa Justin.
"Sluta ljug." sa jag. Justin fnös.
Jag var i Justins louge medans han pratade med Ellen framför publik. Det var en tv i lougen som jag såg dom när dom pratade. Jag visste att ämnet om mig snart skulle komma. Och det gjorde det.
"Så Justin, du och Lizzie, det är inget mellan er?" frågade Ellen och blinkade lite med ögonen.
"Nej, vi är bara kompisar." sa Justin.
"Väldigt bra kompisar kanske?"
"Vi är bara kompisar inget mer!" Justin skrattade.
"Var är hon nu?"
"Backstage."
"Tror du hon vill visa sig?"
"Nej. Tjejer du vet, bryr sig hur dom ser ut. Känner dom sig inte snygga nog vill dom inte visa sig." Jag krånglade av mig luvtröjan och gick ut ur lougen. Mitt hår föll över mitt ansikte och jag lät det vara kvar. En ung kamerakille gick förbi och stannade framför mig.
"Hej, du vet att publiken inte får vara här va?" frågade han. Jag suckade.
"Jag är en av Justin Biebers bästa kompisar." sa jag.
"Kanske i din fantasi är ni världens lyckligaste par. Allvarligt talat du borde gå nu innan jag kallar på vakterna." sa han. Jag hörde att publiken började applådera och hoppades av hela mitt hjärta att det var reklam nu. Det var tid för reklam nu och jag väntade på att Justin skulle komma.
"Förresten verkar du vara en schysst tjej. Du kanske vill ses någon gång?" frågade han. Jag höjde ögonbrynen fast än jag visste att han inte såg det.
"Jag kan inte." sa jag.
"Snälla, Justin Bieber har ju redan flickvän." orden kom som en kniv i magen.
"Vem då?" frågade jag.
"Du vet, den där nya tjejen, vad hette hon nu igen... Jo, Lizzie!"
"Dom dejtar inte! Bara så du vet." sa jag.
"Nej det gör dom faktiskt inte!" Ett par varma armar som tillhörde Justin kramade mig bakifrån.
"Du tjejen, vem är du?" Jag drog undan håret från ansiktet.
"Nu när du ser mig tror jag att du vet vem jag är." sa jag och log.
"Jaså du är Lizzie." sa han förvånat. "Ehm.. Jag måste gå." Han gick iväg och jag och Justin stod kvar som två frågetecken.
"Saknat mig?" frågade Justin och jag vände mig om och la mina armar runt hans hals. Hans armar var runt min midja och jag nickade.
"Jättemycket." sa jag. Just nu skulle det vara ett perfekt tillfälle att ge honom en kyss, men det var för mycket personer omkring oss.
"Vill du gå in i lougen igen?" frågade Justin och bet sig i läppen.
"Om du följer med." sa jag. Utan att Justin släppte mig var vi efter bara någon sekund i lougen och hans läppar var mot mina.
"När ska du vara på scenen igen?" frågade jag med en viskning.
"Inte på ett tag i alla fall." viskade Justin tillbaka.
"Tråkigt för dina fans, men kul för mig." sa jag och Justin skrattade.
"Du får vara med där ute om du vill." sa Justin.
"Jag får se." sa jag och kramade honom.
"Vad ville den där killen egentligen?" frågade Justin.
"Är du svartsjuk?" frågade jag retsamt.
"Nej." sa Justin.
"Han sa att publiken inte fick vara här. Då sa jag att jag var en av dina bästa kompisar. Han trodde mig. Sen bjöd han ut mig. Jag sa att jag inte kunde. Då började han tjata om att Lizzie alltså jag, var din flickvän och att du inte kunde dejta mig. Då sa jag att vi inte dejtade och då kom du." sa jag.
"Du kan ju dejta mig, vilken det är precis det du gör." sa Justin och log.
