A dream with love Del 23

"Behöver du den?" frågade han retsamt och flinade. Jag tittade argt på honom.
"Alex sluta nu och ge tillbaka den." sa jag. Jag var fortfarande rädd, men ville inte visa det. Men jag kunde inte dölja det. Alex gick ifrån mig.
"Då ska vi se. Meddelanden, Justin. Och vad ska du skriva till honom? Kanske "Jag hatar dig kom aldrig tillbaka hit!"? Ja så skriver vi och... 'Skicka'. Så varsågod." sa han och gav mig mobilen igen. "Vi ses väl. Hejdå!" sen gick han. 
_________________________________________________________________


Jag gick snabbt in på mina och Justins sms och tittade om han verkligen hade skickat det. Det hade han och jag skrev snabbt:"Förlåt, det var Alex som skickade det. Han var här. Snälla kom tillbaka nu! Jag älskar dig!" precis när jag skulle skicka smset så tog mobilen slut på batteri.
"Va? Nej! Faan!" sa jag och paniken blev större. Jag rotade i lådorna i nattduksbordet. Ingen laddare någonstans. Kommer han komma tillbaka nu? Jävla Alex, jag hatar dig. Undra om Justin kommer att tro på smset, det tror jag inte. Jag blundade och försökte sova och det gick.


"Lizzie? Skrev du verkligen det här?" Justins uppröra röst väckte mig. Jag fattade genast vad han menade.
"Alex var här, han tog min mobil och skrev smset. När jag skulle förklara så tog batteriet slut." sa jag trött.
"När var han här då?!" frågade Justin argt. Jag tittade på klockan bredvid mig. 12.47.
"När du var ute, ungefär klockan tolv." fortsatte jag. Jag var jättetrött och hade svårt för att hålla ögonen öppna. "Jag sa åt honom att gå, men han lyssnade inte. Jag skulle ta mobilen för att ringa dig, men han tog den före mig och skrev det där."
"Jag ska döda honom." sa Justin och tittade ut. Han satte sig i min säng och strök sin hand över mitt hår. 
"Gör vad du vill med honom." sa jag och kröp upp i hans knä.  Jag kände mig som fem år igen när jag satt där. Fast jag inte ens visste att han existerade just då.

Det var skönt att komma tillbaka till Justins lägenhet, som jag faktiskt hade börjat kalla för "hem". Jag drog in doften av lägenheten i näsan. Och andades ut igen. Justin la hans armar om mig bakifrån. 
"Hur känns det att vara här igen då?" frågade han och pussade mitt bakhuvud.
"Det känns bra att vara hemma igen, fast det bara ha gått två dar." sa jag och kände hur Justins  armar höll hårdare om mig. "Vad?" 
"Du sa "hemma"." sa han.
"Detta är mitt hem nu. Men bara när du är här." sa jag och tittade på honom. 
"Aww." sa han. 


Jag var ganska trött på kvällen och jag och Justin kollade på en film som Justin inte hade sagt vad den hette. Justin hade mig i sitt knä igen och höll om mig hårt. Mitt huvud vad lutat mot hans bröstkorg och jag hade mina händer på min mage. Justin hade sina händer på mina. Säg det till honom Lizzie! My's röst ekade i hela huvudet. Säg det! Nu! Nej jag kan inte. Eller jo. Eller nej. Jo jag gör det!
"Justin?" frågade jag tyst.
"Vad är det shawty?" hans lena röst fick jag aldrig nog av.
"Du kommer ihåg, hos Caitlin, när jag sa att jag inte hade några känslor för dig?" jag flyttade mitt ansikte närmare hans.
"Mm." sa han bara.
"Jag har ändrat mig." sa jag och kysste honom. Jag tror att jag hörde fyrverkerier när han besvarade min kyss. Efter någon minut så försvann hans läppar ifrån mina.
"Jag älskar dig." viskade han. 
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaka. Han kysste mig igen. Jag tryckte min panna mot hans och tittade in i hans vackra ögon.
"Vill du hålla detta hemligt eller säga det till alla?" frågade Justin.
"Hålla det hemligt. Dina fans är ju redan på mig, men ändå." sa jag. "Vi berättar för crewet och kompisar."
"Vi gör som du vill." sa han och kysste mig igen.
"Ska vi forsätta att kolla på filmen?" frågade jag.
"Om du vill." sa han. Jag vände huvud mot Tvn igen, men sneglade då och då på Justin.


När vi gick och la oss hade Justin sina armar runt mig. Jag kände mig trygg och flyttade mig så nära honom jag bara kunde. Det var bara en kille i hela världen som fick mig att le, han hette Justin.

A dream with love Del 22

"Vad hände? Och när?" frågade en tjej från ambulansen. Jag öppnade munnen, men hann inte säga något.

"Jag slog henne. Kanske för fem minuter sen tuppade hon av." sa Alex. Det var det han hade gjort. Ilskan blev större än någon sin och precis när jag skulle resa mig upp så öppnade Lizzie ögonen.

_________________________________________________________________________________

"Justin?" hennes röst var hes och hon hördes knappt. "Vad hände?"
"Jag är här och allt kommer att bli bra." sa jag och pussade hennes panna. Läkarna kom och lyfte upp henne på en bår in i ambulansen. Jag gick automatiskt efter, men en tjej stoppade mig.
"Det är bäst om ni kommer sen." sa hon lugnt. Sen?!
"Aldrig, jag ska med." sa jag och försökte tränga mig förbi henne.
"Nej." sa hon.
"Snälla, hon behöver mig." sa jag.
"Det kanske hon gör, men hon klarar sig i tio minuter utan dig." sa hon.
"Nej, han ska följa med." sa Lizzie och våra ansikten vände sig mot henne.
"Du hör." sa jag. Hon släppte förbi mig och gick in i ambulansen och satte mig på en stol och spände fast mig med säkerhetsbältet. Jag tog tag i Lizzies hand och kramade den hårt.
"Du fick åka med ändå." sa hon och tittade in i mina ögon.
"Ja, tack vare dig." sa jag och tittade mjukt på henne.
"Du hade säkert fått göra det ändå." sa hon.
"Du har rätt, jag ger inte upp i första taget för dig." sa jag. Hon log och jag log tillbaka. "Hur känns det?"
"Det gör ont i hela kroppen. Vad hände?" frågade hon. Kommer hon inte ihåg?
"Först och främst, vem är president i USA?" frågade jag.
"George Bush? Nej jag bara skojade, Barack Obama." sa hon.
"Bra och hur gammal är du?"
"Fjorton och när utbildade du dig till läkare?" frågade hon. "Allvarligt talat vad hände?"
"Du blev misshandlad av Alex. Ingen vet säkert, men han sa det." sa jag och smekte hennes hår.
"Nu när du säger det så börjar det komma tillbaka. Han sa att han ville prata och drog med mig ut. Men han pratade inte, han slog mig. Han tog upp något stort svart från marken och slog till mig i huvudet och sedan blev det svart. Sen var du med mig vid en äng och sa att du älskade mig. Och sen var jag här." sa hon. Det var inte första gången hon hade drömt att jag hade sagt att jag älskade henne. Ambulansen startade och tre läkare tog prover och satte en massa slangar på henne.
"Allt kommer att bli bra." sa en av dom. "Somna bara inte."
"Jag är trött, låt mig sova snälla." sa hon.
"Nej Lizzie sov inte om dom säger att du inte ska göra det." sa jag.
"Please Justin." sa hon och gjorde hundvalps blicken som hon visste att jag alltid föll för.
"Lizzie sluta, sov inte. Jag gör vad som helst bara du inte sover." vädjade jag.

"Kan du sjunga?" frågade hon sött. Jag var beroende av henne, det var helt säkert. 

"Vad ville du att jag ska sjunga?" frågade jag och log.

"Vad som helst." sa hon. Jag tänkte en stund och började sjunga With you med Chris Brown. 




"Vi ska undersöka henne, du kan komma in senare och besöka henne." sa en läkare och gjorde en gest mot en stol. Jag nickade och satte mig på stolen. Mobilen vibrerade och jag drog upp den. "Chaz" stod det och jag tryckte på "svara",
"Hallå?" sa jag.
"Hej, alla undrar vad du och Lizzie har tagit vägen." frågade han oroligt. Hade han inte hört? Hade ingen berättat?
"Vi är på sjukhuset och..." min röst sprack, även om jag visste att Lizzie skulle klara sig kunde jag inte prata om det. Jag blev tyst.
"Justin, vad har hänt? Vem är den skadade?" frågade han.
"Lizzie." sa jag och jag kände hur tårarna kom.
"vad hände? Eller vi kommer nu." sa han.
"Ta med My." sa jag och la på.




Sju minuter senare kom Christian, Chaz, Caitlin, Ryan och My. Chaz och My pratade med varandra och verkade komma bra överens. 
"My förklarade vad som hade hänt på vägen hit. Mår hon bra?" frågade Christian.
"Jag vet inte, dom undersöker henne just nu." sa jag och tårarna strömmade.
"Dude, Lizzie är stark, hon kommer att klara sig." sa Ryan som hade satt sig bredvid mig. Jag sa inget utan bara tittade ner. Chaz satte sig vid min andra sida med My bredvid sig.
"Hur länge har hon varit där inne?" frågade My.
"Ett år." sa jag. Ingen hann säga något, för att en sjuksköterska kom ut från rummet där Lizzie var.
"Hon mår helt okej och kommer att få åka hem om ungefär två dagar." sa hon.
"Får vi träffa henne?" frågade Caitlin.
"Ja, hon är vaken." sa hon och log. Jag sprang nästan in. 
"Hej, baby." sa jag och tog hennes hand.
"Hej." sa hon trött.
"Hej." sa resten av gänget som hade kommit.
"Hur mår ni?" frågade Lizzie.
"Hur vi mår?! Hur mår du?" frågade Chaz.
"Det gör lite ont på olika ställen, men annars är det bra." sa hon. Jag kände hur magen kurrade.
"Någon mer än jag som är hungrig?" frågade jag.
"Jag." sa alla utom Lizzie och My.
"Vill ni ha något från cafeterian?" frågade jag och tittade på dom.
"Nej tack." sa Lizzie.
"Inte jag heller." sa My.




Lizzies perspektiv




Alla utom My gick ner till cafeterian.
"Erkänn, du har känslor för Justin!" utbrast hon och fnittrade.
"Kanske det, me..." började jag, men My avbröt.
"Varför säger du det inte då, Justin har ju känslor för dig?" frågade hon.
"Jag vet, men det känns så konstigt nu, vi säger till alla att vi inte dejtar, så varför ska vi börja göra det?" frågade jag.
"Lizzie allvarligt, jag vet att detta är ditt val, men berätta för Justin." sa hon.
"Jag ska, när jag får ett bra tillfälle. När allt är bra, inga bråk eller något sånt. När allt är bra." sa jag. 
"Hur var det att dejta Chaz?" frågade My.
"Vadå, vill du att han ska bjuda ut dig?" frågade jag och skrattade lite.
"Han är schysst och så. Var han romantisk?" My blinkade snabbt med ögonen.
"Ja det var han." sa jag och log.
"Har du och Justin bråkat någon gång? frågade My.
"Nej, vi har aldrig ens tjafsat." sa jag. Det hade vi faktiskt inte.
"Asså, ni är ju värsta drömparet!" utbrast hon.
"Sluta!" sa jag. "Dom kommer säkert tillbaka snart." Precis när jag hade avslutat den mening kom dom tillbaka. 
"Hej igen." sa Caitlin och log. Fast leendet försvann ganska fort. "Fast det kanske är fel tillfälle att le?"
"Det är okej." sa jag och såg glad ut. Caitlin log tillbaka.
"Vi köpte till er också om ni ångrar er." sa Chaz och tittade på My i smyg. Det var bara en tidsfråga innan han skulle bjuda ut henne. Det visste jag redan nu.


Nästa dag vid tolv hade Justin gått ut för att fixa ett par saker och skulle snart komma tillbaka. Och oturligt nog skulle Alex titta förbi när jag var ensam. 
"Gå bara." sa jag till honom. Jag var rädd för honom nu och kommer säkert alltid att vara det.
"Men du jag vil..." började han. 
"GÅ!" skrek jag. Jag darrade och blundade hårt. En hand landade på min axel och jag skakade ännu mer.
"Snälla gå bara!" sa jag och försökte låta hotfull, men det gjorde jag inte bara rädd vilket gjorde saken mycket värre. Alex hand var kvar, men han sa inget.
"Gå nu. Justin kommer snart och då kommer han slå ihjäl dig." sa jag och öppnade ögonen.
"Jag kommer stanna och då kommer han väl att få göra det." sa han. Jag sträckte mig efter mobilen, men Alex tog den före mig.
"Behöver du den?" frågade han retsamt och flinade. Jag tittade argt på honom.
"Alex sluta nu och ge tillbaka den." sa jag. Jag var fortfarande rädd, men ville inte visa det. Men jag kunde inte dölja det. Alex gick ifrån mig.
"Då ska vi se. Meddelanden, Justin. Och vad ska du skriva till honom? Kanske "Jag hatar dig kom aldrig tillbaka hit!"? Ja så skriver vi och... 'Skicka'. Så varsågod." sa han och gav mig mobilen igen. "Vi ses väl. Hejdå!" sen gick han. 

A dream with love Del 21

"Prinsessan på isberget som prinsen försöker få där ifrån." sa Justin, jag fattade vad han menade så jag fortsatte.

"Men prinsen vet att prinsessan inte känner sig redo för att lämna isberget." sa jag och flinade.

"Men han kommer aldrig att sluta hoppas." sa han. Sen sa ingen av oss något mer under hela dansen.

________________________________________________________________________________

Jasmine och Justin

Jag och Justin var åter igen vid barstolarna drack varsin cola. Jag tittade runt i lokalen och såg Alex och Jessica, en tjej i min nya klass stå och prata. Selena stod och tittade på mig och Justin med armarna i kors. My pratade med Miley Cyrus, Demi Lovato, Lady Gaga, Sarah Michelle Gellar och en annan tjej med brunt hår på samma gång och det såg ut som om hon trodde att hon var i himmelriket. Tjejen med brunt hår gick där ifrån och kom fram till mig och Justin. 

"Hej Lizzie, jag heter Jasmine Villegas." sa hon och sträckte ut handen. Jag kände igen namnet eftersom att jag hade valt att bjuda henne och hon kände Justin, dom hade ju kysst varandra i en bil. Jag kände igen henne och tog hennes hand och skakade lite försiktigt.

"Hej Jasmine. Jag känner igen dig, har vi setts förr?" frågade jag och tittade lite misstänksam på henne. Hon tog tillbaka sin hand.

"Jag tror inte det, men du kanske känner igen mig från Baby-videon?" sa hon. Precis, det var där ifrån jag känner igen henne.

"Jaha, nu fattar jag." sa jag och skrattade lite glatt. Hon log vänligt mot mig och nickade, sen gick hon till Justin.

"Hej Justin!" sa hon och kramade honom.

"Hej Jasmine." sa han och kramade henne tillbaka. Jasmine satte sig bredvid Justin.

"Så, hur träffades du och Justin?" frågade Jasmine. Hon läste alltså inte min blogg, men jag älskade att berätta våran "historia".

"Jag blev Justins One Less Lonely Girl i Sverige, sedan fick jag prata med honom, då frågade han vad jag ville bli när jag bli när jag blev stor, så sa jag sångerska eftersom att det är min dröm, han bad mig att sjunga en bit och det gjorde jag. Han sa att jag hade en fantastisk röst och nästa dag kom han hem till mig och jag fick skivkontrakt." sa jag utan att knappt andas. "Och nu sitter jag här." Jag log. Hon log tillbaka till mig. Hon verkade snäll och skulle nog bli bra kompisar. Jag drack upp min cola och gick till My som fortfarande pratade. Fast Lady Gaga var borta eftersom att det var hennes tur att uppträda snart. Jag ställde mig bredvid henne, men hon märkte mig inte. Hon var helt upptagen med att prata med alla på samma gång. Det plingade till i min telefon, ett nytt sms. Jag drog upp telefonen och tittade vem det var ifrån, Alex. Vad ville han nu då? "Kan du hälsa Justin en sak? Tack i för hand 'I see you driving 'round town with the girl I love. And I'm like fuck you.'" Jag fick en skrattattack och My hörde mig. 

"Vad?" frågade hon och jag visade henne smset. "Tänker du visa det för Justin?" 

"Jag vet inte vad tycker du?" sa jag och ryckte på axlarna.

"Gör det, jag tror inte att han skulle ta så illa upp." sa hon.

"Om vi dansar först!" sa jag envist och la armarna i kors.

"Okej." sa hon och suckade. Jag drog henne till dansgolvet och började dansa lite galet och My dansade galet på sitt sätt. Alex kom fram till mig och My och tittade konstigt på mig.

"Kan vi prata ute?" frågade han. Jag tittade på My med en hopplös blick och gick efter Alex ut. När vi kom ut tog Alex tag i min hand och jag ryckte genast tillbaka den.

"Vad vill du prata om?" frågade jag ointresserat. Alex tog tag i min handled hårt och jag kunde inte ta tillbaka den. Han kom närmare mig.

"Jag vill inte prata." sa han och höjde sin hand. Jag kände hans handflata snabbt och hårt åka förbi min kind.

Justin's perspektiv

Jag hade inte sett Lizzie på länge och tittade runt lite. Hon var inte någonstans och gick fram till en förvirrad My. 

"Har du sett Lizzie?" frågade jag henne med en allvarlig blick fast det inte var nödvändigt.

"Hon gick ut med Alex, han ville prata med henne typ." sa hon.

"Tack." sa jag och vände mig och gick mot dörren. Med snabba steg gick jag mot dörren  och öppnade den. Mina ögon blev som tennisbollar när jag såg Lizzie ligga helt medvetslös på marken. I ett hörn var Alex och tittade skräckslaget på mig. Jag gick snabbt fram till honom och tryckte upp honom mot väggen.

"Vad gjorde du?!" röt i hans ansikte. Jag kände en hand på min arm och tittade på My.

"Släpp honom Justin." sa hon lugnt.

"Aldrig, ser du inte vad han har gjort?"  röt jag till henne.

"Justin lugna ner dig. Hon kommer klara sig, jag har ringt efter ambulans. Släpp honom." jag rörde mig inte. "Nu Justin." sa hon allvarligt. Jag släppte honom långsamt, men slutade aldrig titta ursinnigt på honom. Alex stod kvar i hörnet skräckslagen. 

"Koncentrera dig på Lizzie istället." sa hon och drog mig till henne. Min blick blev mjuk när jag satte mig på knä vid henne. Dörren öppnades och jag tittade snabbt dit för att försäkra mig om att det inte var Alex.

"Vi hörde någo... Vad har hänt?" skrek Demi Lovato, med Miley och Taylor.

"Fråga honom." morrade jag och tittade på Alex som fortfarande såg rädd ut. 

Jag tog tag i Lizzies hand, jag fick flashbacks från när vi hade varit på Vakna med the voice och vi höll varandra i handen för första gången, hur hon skrek åt paparazzisen. Sen när vi precis hade kysst varandra i hissen och sedan i sovrummet. Och nu var hon här, röd och blodig i ansiktet.

Mina tankar stördes av sirener och ambulansen kom in körande. Den stannade och läkare hoppade ur den. Dom tog snabbt ut en bår och lyfte försiktigt upp henne.

"Vad hände? Och när?" frågade en tjej från ambulansen. Jag öppnade munnen, men hann inte säga något.

"Jag slog henne. Kanske för fem minuter sen tuppade hon av." sa Alex. Det var det han hade gjort. Ilskan blev större än någon sin och precis när jag skulle resa mig upp så öppnade Lizzie ögonen.

_______________________________________________________________

Jag vet att det var kort....

Bloglovin

Hej alla, nu kan ni följa via bloglovin! Följ min blogg med Bloglovin

A dream with love Del 20

                            

När Katy började sjunga Firework så bjöd Justin upp mig. Vi dansade hela låten tillsammans i lugn och ro, jag fick bara några bitchblickar från Selena. Och Alex.

'

"Kom igen nu Selena!"

_________________________________________________________________

Justin och jag satt på varsin stol i baren och tittade på när Miley sjöng Party In U.S.A. Jag tittade på Justin.

"Vad tänker du sjunga?" frågade jag.

"Jag har inte bestämt mig än. Kanske Overboard med en bra tjej." sa han. Jag log när han sa "bra tjej."

"Och vem är en bra tjej?" frågade jag nyfiket fast jag hade en känsla att han menar mig.

"Det vet precis vem jag menar. Det är min tur efter Miley så bestäm dig fort." sa han. Jag tänkte inte utan svarade direkt.

"Kom nu, jag måste repetera texten." sa jag som ett uppspelt barn, reste mig och tog tag i Justins hade och drog lite i den. Han skrattade lite.

"Ja, jag kommer." sa han och reste sig från stolen. Jag små sprang till backstagen och Justin följde efter. När vi kom in dit så var Selena där. Hon gick fram till oss, drog ur hans hand ur min och la hennes armarna om Justins hals.

"Hej baby! Var har du varit hela kvällen?" frågade hon och gjorde ett försök med att kyssa honom. Hon gav sig visst aldrig med Justin. Justin lirkade sig ur hennes grep och backa undan från henne.

"Kom igen Selena! Kan du sluta med det här nu? Du vet att jag inte känner något längre  så ge dig." röt Justin argt och tog tag i min hand igen.

"Är hon bättre än mig?" frågade Selena och stirrade på mig. "Hon kan ju inte ens sjunga eller något av det jag kan!" Nu blev jag förbannad på henne, det var droppen. Jag spände knytnäven och ville bara gå fram till henne och ge henne en örfil, en väldigt hård en. Justin släppte min hand och la den runt min midja istället.

"Kom nu, det är snart vår tur." viskade han i mitt öra som om han visste vad jag ville göra mot henne. Han började gå och jag följde motvilligt med.

(Tänker dock inte att Lizzie låter som Jessica)

Introt började och jag gick ut på scenen. Jag var fortfarande lite arg men det går över sen. Jag började sjunga. Jag sjöng första versen och sedan refrängen. Sen kom Justin ut på scenen och började sjunga hans del. När han hade sjungit någon mening så la han sin ena arm runt min midja och tryckte mig närmare honom. Efter ett tag släppte han mig och vi kom in på refrängen.

När vi skulle gå tillbaka så var Selena kvar och ilskan kom tillbaka. Justin hade armen om min midja och tryckte den hårdare mot mig. 

"Får jag slå henne?" viskade jag till Justin. Han skrattade bara till lite och log. 

Vi gick tillbaka till barstolarna, men satte oss inte ner. Miley kom gående mot oss och tog upp sin iPhone.

"Säg Twitter!" sa hon och vi log när hon tog ett kort av oss. Hon skrev något på den och satte sig sedan på en stol. Jag och Justin satte på varsin av hennes sida. Jag drog upp min iPhone och tittade på Miley's tweet. "Sötaste kärleksparet ever!" och bilden på oss. Jag fnös, kärlekspar? No way! Det kanske såg ut så, men det var vi verkligen inte. det pep till i telefonen, ett nytt sms från My. "Where are you?" jag skrev snabbt tillbaka "Vid baren with JB och Miley Cyrus!" jag tryckte på skicka. "Whuuut? MC? No way, My kommer noww!" Hon ljög inte direkt, hon kom på bara några få sekunder. Hon satte sig på en stol bredvid mig.

"Har du träffat Selena än?" frågade hon.

"Japp, sen ville jag bara slå henne." svarade jag.

"Varför?"

"Jag och Justin höll varandra i handen när vi skulle in bakom scenen och träna på Overboard. Hon var där, hon sa något ungefär såhär: 'Hej Baby, var har du varit hela kvällen?' tog Justins hand ifrån min och la armarna om honom och försökte sedan kyssa honom. Han backade undan och skällde ut henne typ såhär: 'Kom igen Selena! Kan du sluta med det här nu? Du vet att jag inte känner något längre så ge dig.' Sen slängde hon ur sig något ungefär som detta: 'Är hon bättre än mig? Hon kan ju inte ens sjunga eller något av det som jag kan.' Hon stirrade samtidigt på mig som hon sa det. Faan vad jag hatar henne!" när jag pratade kom tårarna. 

"Du vet att du sjunger bra och att Justin gillar dig mer, mycket mer än henne." sa My och la sin hand på min rygg. Jag nickade och såg att Amber Benson var på scenen och att Under your spell introt kom. Jag reste mig och gick närmare scenen. Ingen följde efter mig. Jag torkade tårarna och gick närmare scenen tills någon stod i vägen eller Selena blockerade vägen för mig.

"Ojdå, Justins nya älskling gråter. Ska du inte springa till honom och be om att bli tröstad?" sa hon fånigt och plutade med underläppen. 

"Du vet inte ett skit mellan mig och Justin. Du kommer föresten aldrig i mellan oss. Så det är bäst att du slutar nu!" sa jag och försökte tränga mig förbi henne, men hon blockerade vägen fortfarande.

"Du ska ingenstans lillan. Ni är inte "världens lyckligaste" om ni tror det, någon av er kommer alltid att såra den andra. Detta kommer inte hålla länge bara så att du ve... Hej Justin!" sa hon och jag kollade bakom mig. När han tittade på mig och såg att jag grät så blev hans blick från misstänksam till mjuk.

"Shawty what is it?" frågade han oroligt. Jag vände mig om kramade honom och han kramade mig tillbaka. Jag släppte honom, tog hans hand och ledde honom till ett ställe där knappt ingen var.

"Jag skulle gå och kolla på när Amber Benson skulle sjunga Under your spell och Selena blockerade vägen för mig. Hon började prata om att jag var din nya lilla älskling och att någon av oss kommer att såra den andra och att detta aldrig kommer att hålla." sa jag.

"Du vet att hon ljuger." sa Justin och la sin han på min kind.

"Jag önskar att jag aldrig kom på idéen med att bjuda henne." sa jag. Justin nickade.

"Ska vi dansa igen?" frågade han. 

"Den bästa danslåten är ju snart slut." sa jag.

"Den nästbästa, är inte Love story bättre?" frågade han. Jag nickade. "Taylor ska uppträda efter Amber, så kom nu." Han tog min hand som om jag var en prinsessa och ledde mig till dansgolvet. Jag la min hand på hans axel och han hans hand på min midja, sen tog han sin andra hand i min. Precis han hade gjorde det så började Love Story.

"You'll be the prince and I'll be the princesse." sjöng jag till introt, även fast det inte passade med melodin just då.

"Prinsessan på isberget som prinsen försöker få där ifrån." sa Justin, jag fattade vad han menade så jag fortsatte.

"Men prinsen vet att prinsessan inte känner sig redo för att lämna isberget." sa jag och flinade.

"Men han kommer aldrig att sluta hoppas." sa han. Sen sa ingen av oss något mer under hela dansen.