Del 9. I never thought I would do this to my sister. Part2

"Ehh jaha, godnatt då." sa jag lite försiktigt.
"Godnatt." sa Justin och kliade sig i nacken.
"Kram?" frågade jag.
"Visst." vi kramade varandra men ingen av oss gick ändå. Han kom lite närmare mig och jag lite närmare honom och jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes. Jäklar, vad höll jag på med?!
________________________________________________________________________________

Nästa dag kunde jag inte sluta tänka på kyssen. Jag och Justin kollade bara snabbt på varandra några gånger. Det var otroligt spänt emellan oss. Det var konsert denna kvällen, alltså skulle jag och Justin träna. 
Jag var i Brendas och Justins hotellrum
"Asså, vas hände med dig och Justin? Ni var ju lite kompisar igår, vad hände?" Brenda var orolig. Hon fick inte veta vad som hände.
"Inget hände." sa jag och undvek hennes blick.
"Joho, Justin ville heller inte prata om det. Har ni bråkat?" frågade hon oroligt. 
"Men nej, det hände bara en sak som inte angår dig." sa jag. "Jag måste repa nu." Jag tog på mig mina skor och började gå mot arenan som inte var så långt här ifrån. Det var bäst om Brenda inte fick reda på det som hände igår.


Justin vart redan där och vi sa knappt hej till varandra. Vi sjöng rätt stelt, ingen känsla eller något. 
"Vad är det med er? Ni brukar och kan sjunga bättre än detta." sa Scooter. Jag vågade inte visa några känslor, det kunde bli för mycket. "Prova igen." Det gick lite bättre, jag sjöng med lite lite mer känsla, Justin också.
"Det var bättre, men ni har gjort bättre ifrån er. Gå och käka lunch, så får vi se om det blir bättre sen." sa han och jag och Justin gick iväg. Jag och Justin gick till kafeterian som var helt tom, det var bara personal där. Jag köpte en macka och han köpte en kyckling sallad, personalen syntes inte till när vi hade satt oss bredvid varandra vid ett bord precis vid fönstret.
"Det som hände igår..." började han.
"...kommer aldrig hända igen?" fyllde jag i försiktig.
"Precis." sa han och tittade på mig. "Men jag kan ändå inte sluta tänka på det."
"Inte jag heller." instämde jag. "Fast ändå vill en del av mig att det ska hända igen." vilket var helt sant. Justin kollade lite på mig och innan jag visste ordet av det så hade jag tryckt mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka, som om han inte hade något emot det. Detta var fel, det visste jag, men ändå gjorde jag det. Förlåt Brenda, jag tror jag har en crush på din pojkvän. Det var inte mening, det bara blev så. Så satt vi i kanske 2 minuter. Jag fick snabbt skuldkänslor och sprang därifrån. Jag sprang till mitt hotellrum och började genast gråta. Detta fick inte hända. Oturligt nog var Chaz och Ryan där. 
"Hey, Alexis, vad har hänt sweetie?" sa dom. Dom kramade om mig, men jag sa inget. Detta var så fel. Jag grät fortfarande och Chaz och Ryan frågade fortfarande vad som hade hänt. Jag gick till min säng bakom hörnet och la mig ner. Jag blundade och det knackade på dörren. Någon öppnade.
"Hej, är Alexis där?" frågade Justin.
"Ja, men hon var rätt knäckt över någonting som hade hänt. Jag vet inte vad..." började Ryan.
"Jag vet." avbröt Justin honom. Jag hörde stegen komma närmare min säng. Jag knep ihop ögonen och hoppades på att han inte kom till mig. Men det gjorde han. En kall hand hamnade på min rygg och jag sa ingenting.
"Det var jag som gjorde fel, Alexis. Det är jag som redan har ett förhållande. Det är jag som är otrogen." sa han. 
"Det är jag som är kär i min systers pojkvän. Det är jag som kysser honom hej vilt. Det är jag som också gör fel." sa jag. Jag gjorde 'Det är jag...' saken till en dryg sak att säga. 
"Jag gjorde mest fel." sa Justin bestämt. 
"Nej." sa jag bara. 

Del 8. I never thought I would do this to my sister. Part1

Vilken kick det var, dom flesta verkade gilla mig och jag måste skaffa en sådan keps som Justin har.
"Grymt!" sa Justin när vi kom backstage igen.
"Tack." sa jag och vi gjorde en highfive. I hörnet stod Brenda och log nöjt.
"Du är bäst!" sa hon och jag log. 

___________________________________________________________________________

Det gick en vecka, jag hade klarat mig igenom en månad. Jag hade sjungit Overboard med Justin varje konsert. Det gick väl bra och vi umgicks lite mer. Brenda var jättenöjd. Hon hade berättat allt för mamma och som också var nöjd. Bara för att jag umgicks med Justin. 

Vi var på stranden igen och jag solade med min ipod. Jag lyssnade på P!nk's Please Don't Leave Me, en av mina favorit låtar. Jag hade gjort en spellista med mina favoriter och efter Please Don't Leave Me kom Party In U.S.A med min absoluta favorit, Miley Cyrus. När jag tröttnade lite på musiken la jag tillbaka ipoden i väskan och fortsatte sola. Efter kanske två minuter fick en massa vatten över mig. Jag reste mig lite och tittade upp. Där var Justin med en tom hink som var lutat över mig. Jag reste mig snabbt upp och jagade honom ner i vattnen och skvätte så mycket jag bara kunde på honom. Vi skrattade så att vi nästan fick ont i magen när jag knappt inte träffade en droppe på honom. Var vi kompisar nu eller? Antagligen. 

Denna kvällen var det ingen konsert så jag var ute lite på stan i olika butiker. När jag var inne i en affär så såg jag Justin kolla på lite olika klänningar. Jag smög upp bakom honom.

"Jaså Justin, nya scen kläder till dig själv." sa jag och han ryckte till. 

"Gud vad du skräms, nej jag hade tänkt att köpa kläder till en annan person." sa han. 

"Brenda?" frågade jag. Han nickade misstänksamt. "Gulligt, jag hjälper dig." Jag började kolla igenom massa klänningar. Jag hittade ingenting och tittade på några skylt dockor, och då såg jag den mest fantastiska klänningen någonsin! 

Klänningen.

"Justin!" ropade jag och han kom fram till mig. "Hon kommer älska denna." ¨

"Hur vet du det? Inte för att den är ful då men..." började han, men avslutade inte meningen.

"Jag vet att hon kommer gilla denna för att jag gillar den och vi har rätt lika klädsmaker och så kommer hon att älska den för att du köpte den." sa jag. 

"Okej, jag tar den. Är du klar här?" frågade han och jag nickade. Vi gick till kassan och Justin betalade det dyra priset som var långt över två tusen. 

"Ska vi gå och ta en kaffe?" frågade Justin när vi hade kommit ut från affären.

"Visst." sa jag och vi gick till Starbucks. Vi beställde varsin kaffe och satte oss vid en bord. Det kom fram några tjejer som fnissade.

"Hej, kan vi få din autograf och din flickväns också?" sa en av dom. Vafan? Flickvän. Aldrig i livet.

"Visst." sa Justin. "Men hon är inte min flickvän, det är Brenda tvilling Alexis." Dom gav honom ett paper och han skrev sin autograf på det. Sen tog dom fram sina mobiler och tog varsin bild med Justin. Sen gick dom äntligen. 
"Förlåt för det där." sa Justin och vände sig mot mig igen. Jag ryckte på axlarna.
"Hur orkar du?" frågade jag.
"Jag älskar mina fans." sa han bara. Jag tog en klunk av det varma kaffet. 
"Var turnen så hemsk som du trodde?" frågade Justin.
"Både ja och nej. Det är ju jobbigt, men lite kul." sa jag. Han nickade och jag rörde runt i kaffet.
"Var jag så hemsk som du trodde eller tror?" frågade han flörtigt.
"Samma svar." sa jag snabbt och vi skrattade lite.


Vi pratade i kanske en timme sen gick vi tillbaka till hotellet vi bodde på och jag sov inte med Brenda och Justin längre, utan med Chaz och Ryan. 
Jag och Justin stod utanför vårt rums dörr.
"Ehh jaha, godnatt då." sa jag lite försiktigt.
"Godnatt." sa Justin och kliade sig i nacken.
"Kram?" frågade jag.
"Visst." vi kramade varandra men ingen av oss gick ändå. Han kom lite närmare mig och jag lite närmare honom och jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes. Jäklar, vad höll jag på med?!