"Behöver du den?" frågade han retsamt och flinade. Jag tittade argt på honom.
"Alex sluta nu och ge tillbaka den." sa jag. Jag var fortfarande rädd, men ville inte visa det. Men jag kunde inte dölja det. Alex gick ifrån mig.
"Då ska vi se. Meddelanden, Justin. Och vad ska du skriva till honom? Kanske "Jag hatar dig kom aldrig tillbaka hit!"? Ja så skriver vi och... 'Skicka'. Så varsågod." sa han och gav mig mobilen igen. "Vi ses väl. Hejdå!" sen gick han.
_________________________________________________________________
Jag gick snabbt in på mina och Justins sms och tittade om han verkligen hade skickat det. Det hade han och jag skrev snabbt:"Förlåt, det var Alex som skickade det. Han var här. Snälla kom tillbaka nu! Jag älskar dig!" precis när jag skulle skicka smset så tog mobilen slut på batteri.
"Va? Nej! Faan!" sa jag och paniken blev större. Jag rotade i lådorna i nattduksbordet. Ingen laddare någonstans. Kommer han komma tillbaka nu? Jävla Alex, jag hatar dig. Undra om Justin kommer att tro på smset, det tror jag inte. Jag blundade och försökte sova och det gick.
"Lizzie? Skrev du verkligen det här?" Justins uppröra röst väckte mig. Jag fattade genast vad han menade.
"Alex var här, han tog min mobil och skrev smset. När jag skulle förklara så tog batteriet slut." sa jag trött.
"När var han här då?!" frågade Justin argt. Jag tittade på klockan bredvid mig. 12.47.
"När du var ute, ungefär klockan tolv." fortsatte jag. Jag var jättetrött och hade svårt för att hålla ögonen öppna. "Jag sa åt honom att gå, men han lyssnade inte. Jag skulle ta mobilen för att ringa dig, men han tog den före mig och skrev det där."
"Jag ska döda honom." sa Justin och tittade ut. Han satte sig i min säng och strök sin hand över mitt hår.
"Gör vad du vill med honom." sa jag och kröp upp i hans knä. Jag kände mig som fem år igen när jag satt där. Fast jag inte ens visste att han existerade just då.
Det var skönt att komma tillbaka till Justins lägenhet, som jag faktiskt hade börjat kalla för "hem". Jag drog in doften av lägenheten i näsan. Och andades ut igen. Justin la hans armar om mig bakifrån.
"Hur känns det att vara här igen då?" frågade han och pussade mitt bakhuvud.
"Det känns bra att vara hemma igen, fast det bara ha gått två dar." sa jag och kände hur Justins armar höll hårdare om mig. "Vad?"
"Du sa "hemma"." sa han.
"Detta är mitt hem nu. Men bara när du är här." sa jag och tittade på honom.
"Aww." sa han.
Jag var ganska trött på kvällen och jag och Justin kollade på en film som Justin inte hade sagt vad den hette. Justin hade mig i sitt knä igen och höll om mig hårt. Mitt huvud vad lutat mot hans bröstkorg och jag hade mina händer på min mage. Justin hade sina händer på mina. Säg det till honom Lizzie! My's röst ekade i hela huvudet. Säg det! Nu! Nej jag kan inte. Eller jo. Eller nej. Jo jag gör det!
"Justin?" frågade jag tyst.
"Vad är det shawty?" hans lena röst fick jag aldrig nog av.
"Du kommer ihåg, hos Caitlin, när jag sa att jag inte hade några känslor för dig?" jag flyttade mitt ansikte närmare hans.
"Mm." sa han bara.
"Jag har ändrat mig." sa jag och kysste honom. Jag tror att jag hörde fyrverkerier när han besvarade min kyss. Efter någon minut så försvann hans läppar ifrån mina.
"Jag älskar dig." viskade han.
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaka. Han kysste mig igen. Jag tryckte min panna mot hans och tittade in i hans vackra ögon.
"Vill du hålla detta hemligt eller säga det till alla?" frågade Justin.
"Hålla det hemligt. Dina fans är ju redan på mig, men ändå." sa jag. "Vi berättar för crewet och kompisar."
"Vi gör som du vill." sa han och kysste mig igen.
"Ska vi forsätta att kolla på filmen?" frågade jag.
"Om du vill." sa han. Jag vände huvud mot Tvn igen, men sneglade då och då på Justin.
När vi gick och la oss hade Justin sina armar runt mig. Jag kände mig trygg och flyttade mig så nära honom jag bara kunde. Det var bara en kille i hela världen som fick mig att le, han hette Justin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar