Pågående novell

Alexis är 16 år och bor i Atlanta. Hon fullständigt hatar Justin Bieber och hennes syster "råkar" ha honom som sin pojkvän. När deras mamma och pappa ska åka till Grekland i två månader så måste Alexis följa med sin syster Brenda och Justin på hans turné och då händer det lite saker...

onsdag 16 mars 2011

A dream with love Del 2



"
And the 7th thing I hate the most that you do, you make me love you."
Gud vad förbannad jag blev på honom. Jag ville aldrig mer titta på honom. Men på ett sätt var jag beroende av honom. Ett sätt man inte kunde bli av med.

_____________________________________________________

Det började närmade sig konserten och jag stod så nära man bara kunde stå. Jag fattade inte att mamma hade låtit mig gå på Justins konsert helt själv jag var ändå bara fjorton. Justin kom ut scenen jag började skrika och alla andra med. Han började med One Time. Jag fattade inte att någon kunde vara så bra som han var. När han var klar med One time så var det tyst. Jag skrek så högt jag kunde.
"I LOVE YOU JUSTIN!" alla tittade på mig och jag brydde mig inte. Till min förvåning fick jag svar.
"Love you to!" sa han tillbaks. Mitt hjärta gjorde en dubbel volt. Han kom närmare mig. "Vill du bli min One Less Lonely Girl?" Jag nickade hysteriskt. Vakterna släppte in mig bakom scenen.
"Okej såhär är det, Justin börjar sjunga vi leder dig in och sätter dig på stolen där ute. Fattar du?" sa en kille jag tror att det var Scooter, Justins manager. Jag nickade. Justin började sjunga. De ledde mig och jag satte mig på stolen. Jag tittade på min lila klänning och Justin kom närmare mig. Han hade tolv röda rosor i handen. Han sträckte fram dom till mig och jag tog i mot dom. Han log mot mig och jag log tillbaks. Han kom närmare och kramade mig från sidan. Jag kramade tillbaka. När låten var slut fick jag komma backstage och prata personligt med Justin.
"Hej vad heter du? Fin klänning!" sa han och berömde mig gamla lila klänning.
"Tack, jag heter Lizzie." sa jag.
"Okej, vad vill du bli när du blir stor?" frågade han.
"Sångerska." sa jag med ett leende.
"Jaså, sjung då." sa han. Jag sjöng en sång på svenska.
"Okej jag fattar ingenting av vad du sjunger men din röst är som wow. Jag har aldrig hört något liknande." sa han.
"Menar du på ett bra eller dåligt sätt?" frågade jag.
"Ett bra sätt, jag älskar den!" sa han. "Du är upptäckt." Jag fattar inte skulle min dröm gå i uppfyllelse?
"Älskar du låten eller rösten. Jag hänger med tänker du få min dröm att gå i uppfyllelse?"
"Jag gillar låten men jag älskar din röst. Lizzie hette du va? Ja, jag tänker se till att du får skivkontrakt och att någon producerar dig. Många kommer vilja det blanda annat jag. Så du välja vem." sa han. Jag tog ett djupt andetag. Om han ville producera mig skulle han göra det.
"Jag väljer dig." sa jag. Jag tittade på honom med en mjuk blick.
"Det finns nog andra som vill producera dig men om du väljer mig så gör jag det." sa han. "Om jag kommer hem till dig i morgon så pratar vi och skriver kontrakt. Klockan två?"
"Klockan två går." sa jag.
"Bra då ses vi morgon! Men jag behöver din adress." sa han. Jag gav honom minn adress. Jag nöp mig själv i armen för att se om det var en dröm. Det gjorde ont. Det var visst ingen dröm.
_________________________________________________________________
NÄSTA DAG KL 13.50
_________________________________________________________________
Jag var så nervös. Mamma visste allt jag tror att hon också var nervös. Klockan två den 15 februari föds en ny stjärna. Mamma ville duka frambullar och saft. Men jag hade övertygat henne. 'Mamma detta är inget små kalas med mina kompisar, detta är ett sort steg i mitt och bullar och saft passar liksom inte.' Klockan började närma sig två. Jag hade på mig jeans, tshirt och en hoodie. Det ringde vid porten. Jag var snabb.
"Hallå?" sa jag med en glad röst.
"Hej det är Justin jag är här nu." hörde jag i port telefonen.
"Okej jag släpper in dig." sa jag och tryckte på knappen. Jag tittade ut genom fönstret mot gården. Det var cirka fem paparazzias på gården och några tjejer. Gud vad jag längtade tills han var här uppe.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar