Del. 3. Give Justin a chance

"Hur är det med dig och Chaz?" frågade Alfredo och jag tänkte tillbaka på min och Chaz's korta nästan förhållande som varade i en vecka ungefär.
"Vi är väl kompisar." sa jag.
"Kom igen nu Alexis, alla visste att ni hade något på gång." sa Alfredo.
"Det var då. Vi är väl bara kompisar nu tror jag."
"Tror du?" frågade Alfredo.
"Vi är bara kompisar." försäkrade jag.
"Säker på det?" frågade Alfredo lurigt.
"Ja!" sa jag.
_____________________________________________________________________________________________

Ungefär klockan tre var vi framme vid ett hotell någonstans. Ett femstjärnigt hotell och nära det låg en arena.
"Coolt hotell va?" sa Brenda till mig.
"Mm." sa jag.
"Justin har lovat mig att vara hans OLLG!" sa Brenda glatt.
"Kul, jag önskar att jag visste vad det var för någonting." sa jag ironiskt. 
"Kom igen, du kommer att tycka att det blir kul." sa Brenda.
"Nej."
"Var inte så negativ." 
"Varför, när sånt här händer vet jag inte hur man blir positiv." sa jag och viftade lite med handen.
"Alexis, Justin försöker få kontakt med dig. Ge honom en chans." bad Brenda.
"Det väl din pojkvän. Jag vill inte ha något med honom att göra." sa jag och bussen stannade. Jag tog mina väskor och gick av bussen. Hela Justin Crew hade gått av och jag gick ifatt dom. Brenda kom snart efter och vi gick in i den lyxiga lobbyn. Scooter gick för att checka in och jag satte mig i en soffa och drog upp min iPhone. Ett nytt sms från Ryan. Jag öppnade det och läste. "Justin berättade att du skulle följa med på turnén och att du inte var så glad. Blir det bättre av att jag och Chaz kmr imorgon?" 
"Aww." sa jag tyst för mig själv och skrev tillbaka. "Såklart :), saknar er! Det skulle ha varit ett rent helvete om ni inte hade kommit Ryan Swagmaster och Chaz Superman." Dom älskar sina smeknamn. Det dröjde inte länge förrens jag fick svar. "Vi saknar dig också. Jag vet att jag har mer swag än Justin och Chaz är hjälten." Jag fnissade lite. "Jag vet att du har sååå mycket mer swag än Justin haha. Brenda tjatar på mig att ge Justin en chans. JOBBIGT!" Efter en liten stund fick jag svar "Ska du inte försöka att ge honom en chans då?" Varför tyckte alla det? Egentligen hade jag ingenting med honom att göra. Brenda har aldrig brytt om sig mina pojkvänner. Brenda petade lite på mig.
"Kom vi ska till våra hotellrum nu." sa hon och jag reste mig och gick mot hissen.
"Vilken våning?" frågade jag.
"28." sa Brenda. "Justin gillar utsikt." jag himlade med ögonen. Vi åkte upp och gick in i sviten. Den var stor, så jag visste att jag inte behövde sova nära dom. Jag gick runt och kollade i den och hittade två ställen där det var sängar. En var en stor dubbelsäng med himmel och den andra var en enkelsäng med en likadan himmel. Det var en vägg mellan dom så vi skulle inte dela rum i alla fall. 
"Jag tar enkelsängen." sa jag till Brenda.
"Visst." sa Justin. 
"Jag pratade inte med dig!" var jag nära på att spotta ur mig, men jag drog det snabbt tillbaka. Jag gav honom bara en mördarblick. Min mobil ringde och nu var det mamma.
"Hallå?" sa jag.
"Hej gumman har du det kul?" frågade hon glatt.
"Ja jättekul, tack för att jag inte fick stanna hemma." sa jag ironiskt.
"Det kommer att bli bra. Brenda sa att du inte var så förtjust i Justin eller rättare sagt inte gillade honom överhuvudtaget?"
"Precis, varför ska jag bry mig om honom?"
"Justin är en jättebra kille, ge honom en chans bara." sa mamma uppmuntrande. Det var det ända jag hade hört på hela dagen!
"Han är Brendas kille." sa jag petigt.
"För du har ju inte killkompisar?" Mer än hälften av mina kompisar bestod av killar.
"Ha det så bra i himlen medans jag är i helvetet. Hejdå." detta var lågt av mig. Jag la på.






Jag VET att det var kort