Ny novell + Prolog + Kapitel 1

Hej alla, jag orkar inte skriva på A dream with love något mer och så har jag en ny, mycket bättre story på gång. Prolog:

U smile, I smile

Jag heter Alexis Jones och är 16 år, jag är inte snyggare, smartare eller bättre än alla andra tjejer på denna jord. Jag har en tvillingsyster, mamma, pappa, kompisar, inget normalt liv, ingen pojkvän eller någon stor kärlek. Min syster Brenda har en pojkvän som över 50 miljoner tjejer vill ha som pojkvän. Justin Bieber. Och jag fullständigt hatar honom! Han är schysst mot mig, men jag orkar inte med honom. Han och hans flörtiga ögon som Brenda på något konstigt sätt föll för hans ögon eller hela han. Jag är tre minuter äldre än Brenda, men det bryr ingen sig om. Ibland tar folk fel på mig och Brenda, så det är inte bara hon som har fått hot eller blickar på gatan. Varför kunde inte någon annans syster ha Justin Bieber som pojkvän, någon som faktiskt gillade honom. Detta är mitt liv. 




Kapitel 1. Why can't I stay home?

Alexis

"Brenda!!" röt jag så att det ekade i hela huset. "Min mascara?!" Min ny köpta mascara var full igår och nu halv tom och jag hade aldrig använt den.
"Vad, jag och Justin ska ut ikväll så jag trodde att jag fick låna den." ropade hon tillbaka.
"Jag skiter fullständigt i om Justin tycker att du är snygg eller inte." ropade jag lite lugnare än innan. "Du är skyldig mig hundra kronor nu!"
"Wtf? Den kostade väl inte hundra kronor. Den såg ganska billig ut."
"Den kostade tvåhundra du ska betala hälften."
"Never in my life."
"Säg om det om du vågar." ropade jag och sprang från toaletten till köket där Brenda var. Jag och Brenda bråkade nästan aldrig, aldrig ens små bråk. Detta var det första på kanske tre månader.
"Jag kommer aldrig att betala detta." sa hon och blinkade med ögonen och nu såg jag hur mycket hon hade tagit. Även om det var mycket var det inga klumpar. "Mascaran var bra i alla fall."
"Jag ser det." sa jag.
"Justin hämtar mig halv sju, alltså om en kvart. Sen har du mamma och pappa för dig själv. Jag tror att det var något dom skulle prata med dig om." sa Brenda.
"Hoppas att det handlar om att Justin ska på låååång turné och kommer inte tillbaka förrens nästa år." sa jag och flinade.
"Det var elakt, men det var nåt i den stilen." sa hon och la armarna i kors.
"Vet du vad dom ska prata om?" frågade jag och höjde ögonbrynen.
"Det är klart." sa hon. "Kan du hjälpa mig och välja kläder?"
"Har du inte redan gjort det?" frågade jag.
"Nej, jag har ångest, du väljer!" sa hon vädjande. Jag gick upp till vårat rum och rotade lite i hennes garderob. Efter två sekunder tog jag ut en klänning som gick ner till hennes knä. Den var blodröd och var i siden. Jag räckte den till Brenda.
"Den är bra. Justin kommer att älska den." sa hon och jag suckade.
"Jag gjorde det för dig, inte Justin." sa jag och Brenda bytte om.
"Tack. Kan du inte försöka vara lite snäll mot honom ändå?" frågade Brenda.
"Varför, han snodde min syster." sa jag.
"Han gjorde henne lycklig." sa Brenda och gjorde hundvalpsminen.
"Han snodde henne fortfarande." envisades jag. En bil tutade utanför.
"Han är tidig." sa Brenda.
"Och han snor henne igen." sa jag och tittade bort. Det ringde på dörren och Brenda och jag gick ner. Jag hann inte gå innan hon öppnade dörren och där stod självaste Justin Bieber. Kan man tänka sig det va?
"Hej shawty! Och hej Alexis!" sa han glatt. Jag tittade surt på honom och gick in i vardagsrummet. I mitt huvud såg jag Brenda rycka på axlarna åt Justin. Jag satte mig i soffan bredvid mamma och pappa.
"Brenda sa att ni skulle säga nåt hon redan visste." sa jag och tittade på dom.
"Just det." sa pappa och harklade sig. "Jag och mamma har bestämt oss för att åka till Grekland i två månader nu när det är sommarlov."
"Gud vad kul!" sa jag glatt.
"Själva. Bara jag och mamma." rättade han mig. "Så du och Brenda..."
"Får huset för oss själva?" avbröt jag honom och tittade nyfiket på honom.
"Jo, Justin ska ha turné i två och en halv månad och den börjar precis när vi åker. Så du och Brenda ska följa med honom då." sa han. Nej nej nej.
"Säg att du skojar nu." sa jag allvarligt och ställde mig upp.
"Nej." sa han lugnt.
"Pappa, detta är inte roligt." sa jag.
"Vi är seriösa." sa mamma.
"Snälla får jag stanna hemma. Snälla?" vädjade jag och beredd på att gå ner på knä.
"Nej, inte i två månader. Du följer med." sa mamma. Detta var ett skämt. "Ni åker om fem dagar. Så det är bäst att börja packa." Jag rusade upp på mitt och Brendas rum och slog min näve hårt i väggen. Detta gjorde mig helt rasande.

Kort, men vad tyckte ni?